stockholm syndrome and misery
Hej bloggen.
Jag har fått min bil tillbaks idag, det är en bra grej.
Att det var med orden "bilen är skrot", är en dålig grej.
Att verkstadskillen bestämt avrått mig från att ge mig på en Sverigeresa med sagda bil är en riktigt urkass grej.
Därför känns det iallafall lite bättre att chefen sagt att han tror på min bil, för den har karaktär.
Det är ett fint omdöme från en man som svär över halva stallets invånare för att de saknar detsamma.
Jag visste att jag inte skulle låtit kolla den jäveln!
Hellre köra lyckligt ovetande om Sturegubbens brister än att som nu, bara vänta på att bilfan ska kollapsa halvvägs hem.
Jag som redan drömmer om att behöva rida till Travemünde, smuggla med hästen på färjan och rida hem.
Vad blire nu?
Ångesten steg just cirka 400%.
Därför söker jag nu vänner och bekanta (gärna med körkort och en hyfsat stark bil med drag), bosatta någonstans mellan södra Sverige och hemskogarna som jag kan ringa vid nödsituation.
Era kontaktuppgifter mailas till [email protected].
Tack på förhand.
/ Fraj
Kommentarer
Postat av: Mikaela
Hahaha jag vet inte varför, men jag har hela tiden trott att du har pratat om en häst som du skulle ha med dig hem när du har pratat om "Sturegubben". Nu när jag tänker efter låter det väl lite konstigt att du skulle ha lämnat in en häst för besiktning... men vad vet jag om hästar? Inte förrän nu fattade jag att det är en bil du snackar om. :D
Trackback
