kombinationskristus

Ska till Norpan, ensam.

Är skräckslagen, hittar ingenstans.

Har som tur var fått en suverän vägbeskrivning av Kåda.

"Gå höger."

Tur att det inte var svårare än så.

Såateeeeh... Jag går nu. Till höger.

 

Ibland hatar jag min it-support. Försöker plugga botanik, men upptäckte just att Googles "atari breakout"-bugg funkar på surfplattor också......

 

Hej bloggen!

Här sitter jag, skitful, flintskallig och aspmsig.

För att lyfta mitt regntunga tenta-p-humör har jag myglat mig in på en tacksittning ikväll.

Vad de ska tacka mig för?

Ptja, för att jag finns kanske? Inget annat har jag ju gjort, än.

 

Det här med att en skönhet klär i allt i all ära, men...

Nej. Inte ens han.

Observera Mosses överraskade "Wtf-är-du-för-något-min".

Moonis stod på andra sidan staketet och bara pep.

Tja tja bloggeeeeeeen.

 

Vaknade tidigt och efter en PW och en lyxig frulle med nybakt bröd och rysk kaviar gav jag mig ner till stan för att lätta lite på den tunga plånboken jag har innan jag ska iväg på ett glas champagne med tjejerna...

 

Fast nä.

Vaknade tidigt, men inte tidigt nog.

Åt en knäckemacka på väg ut till bilen för att istället mata kräken.

Lättat på plånboken har jag faktiskt också gjort, även det för karlskrällets skull.

Fick 500 spänn av mamma häromdan.

Guuuuuuuva kul, tänker ni nu, "då kan hon ju unna sig nåt fint, för det har hon ju förtjänat!"

JAG fick en cykelpump, för att kunna ta mig ut till stallet. Och superlim till mina skor som faller isär - liksom allt annat jag äger i klädväg.

HAN fick en karbinkrok till sin vattenhink, en säck betfor och en flughuva. Jarrå, den näst dyraste också. Här kostar vi på serrni.

Och min champagne är egntligen lättöl. I mängder. Här ska häfvas.

När jag har kört min fantastiska Polly till sjukhuset.

 

/ Fraj

 

Jag borde verkligen plugga inför fredagens botanikdugga.

Det borde jag.

Det gjorde jag faktiskt också.

Sen kom en sak emellan.

En sån där som bara pressar ihop själen till en värkande klump i magen, får hoppet om mänskligheten (som redan innan var rätt obefintligt) att sjunka ner i fötterna, får känslorna att rusa runt i kroppen samtidigt som alla ord fastnar i halsen.

Vad finns det kvar att säga?

Världen är så full av dårar, fullständigt vettlösa idioter.

Tre artonåringar frias i tingsrätten efter att ha filmat ett samlag med en tjej där de har fört upp en flaska i hennes underliv "men inte hade uppsåt att skada henne och att de slutade när de såg att hennes underliv började blöda".

För man kan ju inte bevisa att hon faktiskt inte ville och att hon inte höll ihop benen för att hon bara var lite blyg.

Bakom dessa unga män står en advokat, klappar sig nöjt på huvudet och kallar domen för "mycket välformulerad och välanalyserad" efter att ha baserat försvaret på diskussionstrådar från familjeliv.se där kvinnor berättat om kreativa alternativ de använt vid sex/onani, så som fjärrkontroller, gurkor eller flaskor.

Bakom dessa fyra står dessutom ett helt samhälle, en hel värld.

Sagda värld som knappt lyfter på ett ögonbryn åt att kvinnor i olika delar av världen (egentligen alla, för ett sexuellt övergrepp är ett ärr du får bära med dig resten av ditt liv) straffas för att ha blivit våldtagna, som inte tycker det är våldtäkt att förgripa sig på en medvetslös kvinna, att våldtäkt används som en vapen i modern krigsföring och att vi lär våra döttrar hur de ska undvika att bli våldtagna, istället för att lära våra söner att inte våldta.

Det gör mig lamslagen.

Livrädd.

För jag kan ju bara tala för mig själv.

Även om vårt rättsystem går efter principen att man är oskyldig till motsatsen bevisas vill jag inte påstå att jag så ofta tar med mig ett gäng snubbar från en fest, bönar och ber att de ska knulla mig med en flaska/en hårborste/cykel eller en mindre grävmaskin men sen blir lite blyg när allt kommer omkring och håller emot litegrann.

Fast det är kanske bara jag.

Och flaskan kommer ju inte vittna till någons fördel.

 

För samtidigt finns det så många intelligenta, vältaliga människor bland oss.

Vi har Amat Levin, Nanna Johansson, HanaPee, Lisa Magnusson, Caitlin Moran, Astrid Johansson (14-åringen som tog kampen mot skoltoalett-sexismen), listan kan göras hur jävla lång som helst.

Alla har de knivskarpa analyser, glasklara argument och en övertygelse som borde kunna slå hål på varenda orättvisa i hela världen.

Ändå känns det som om luften blir bara tjockare och tjockare av allt hat, alla fördomar och alla hot.

Och där emellan, mitt i allt, står jag, lilla lilla jag, som egentligen inte vet något om något.

Vad kan JAG egentligen säga, som inte redan är sagt eller som möjligen skulle kunna förändra ens en enda snedvriden attityd gentemot vem som helst egentligen.

För jag vill så gärna göra någon skillnad.

Men vart börjar man, när muren mellan oss är så hög, så massiv och så ogenomtränglig?

 

/ Fraj

 

 

Hej bloggen. Här sitter tjeje som ska ha en dugga imorgon - och börjar plugga nu. Jag menar, på tio timmar lär man väl hinna lära sig vad som tog fyra timmar att gå igenom? Eller? /Fraj

Hej bloggen.

Det här är min vägg.

Här borde det sitta en zebra. En sjukt stor Zebra.

Sådetså.

Min mamma har varit här ett par dagar.

Vi har haft några heta diskussioner.

Allt från adoptivbarn och varför jag inte vill ha några egna till den kanske fånigaste, men som tveklöst väckte de starkaste känslorna, huruvida jag är eller inte är i desperat  behov av nya krokar i badrummet och en hushållspappershållare.

Jag hävdar bestämt nej, för jag har aldrig sett avsaknaden av denna hållare som ett problem, och estetiken hos mina krokar intresserar mig ungefär lika mycket som folks nybajsade barn på Facebook, hemorrojder, katter eller vilken frisyr du har på ditt könshår. Men, jag fick snällt ge vika för min mammas önskningar, allt för att undvika att hon drabbades av en massiv hjärnblödning inne på Ikea, jag vill ju faktiskt ha min mamma kvar en stund till. / Fraj