Rabiat och hårig agronomstuderande, har två män i mitt liv och drömmer om hundar. Massor med hundar.
Wild one
Jag har ganska svårt för det här med att gå som normala mäniskor. För det mesta studsar och galopperar jag fram. Onyktert tillstånd är inget undantag, det blir snarare ännu värre. Sitter nu och tittar ner på min fot som Dan så fint har lindat, mest som en kul grej. Plantar fascia värker. Det går över.
Spekulanter är inte en av mina favoritsysslor med det här yrket, för det blir gärna en massa onödigt krångel, idag var inget undantag.
Så imorse fick jag strikta order om att hingsten skulle vara putsad och flätad klockan 13.00 för då skulle de komma.
I mitt stilla sinne undrade jag avd det var för höjdare eftersom det var så våldsamt påkostat med flätor, men jag gjorde snällt som jag blev tillsagd.
Dock kom ett smärre missöde ivägen för min eminenta planering, så plötsligt fann jag mig själv halvvägs in på lunchen flätandes som en gnu och förvandlad till ett otrevligt stressmonster (Här blir inte värst många barn gjorda, kila iväg nu!"), allt för att få klar skrället i tid.
Klockan blev ett... Inga späckisar
Två...
Fem, då kommer chefen och säger att de missade sitt flyg och kommer om en timme.
... Flyg?
De kom från schweitz.
Häromveckan var det ryssar, va blire?
Men som jag och chefen konstaterade, bortskämda snorungar är av samma skrot och korn, då spelar det inte så stor roll var de kommer ifrån.
Så när den andra chefen kommer stormande och säger att de dyker upp inom tio minuter kände jag mig förvånansvärt lugn, han var ju ren och fin och knopparna satt där de skulle.
Trodde jag.
På de femton minuter som gått sen jag senast såg honom hade hästfan hunnit rulla sig, två knoppar hade släppt och röven var alldeles gul.
Ånghezt
Men vi lyckades få ut honom i tid och i oklanderligt skick.
Sen att hon inte red särskilt bra och att vi slutade en timme sent igen var ju en annan femma.
"överjävligt när jag vaknade påklädd vid 5 imorse med en tom vinare brevid mig, men vid 10 när jag hittade en sprillans ny finne kändes det lite bättre "
Så löd svaret på Märtas fråga hur det kändes att äntra vuxenvärlden.
...
.....
Eh, ja.
Fast på lördag får jag kaviar!!!!!!!! Det är vad jag sett mest fram emot av allt med hela den här fyllaårgrejen.
Och Carlotta har lovat att baka åt mig. Hon är guld.
Och så måste jag ju skryta om mina fina presenter. Storfavoriterna är en fantastisk sjal jag fick av Thenhausens och ett par vinterfodrade Roecklhandskar jag fick av cheferna!
Om cirka gurka tre timmar är det en vuxen kvinna som ser ungefär likadan ut.
Jag sitter här ensam och överväger allvarligt att bli full bara för att jag kan. (Jag har hunnit med 2 shottar Sambuca och öppnat en liten flaska rödtjut, hehehehe)
Den sista som tonåring liksom.
Jag har vaknat för sista gången, ätit middag, jobbat, knullat, färgat håret, rakat benen (lääänge sen. Nej jag har fortfarande inte gjort det!), ridit och pratat med Märta för sista gången som tonåring.
Nu är det bara vuxenlivet kvar.
Jag har på riktigt dödsångest och känner mig inte jättesugen på den här födelsedagen.
Det vore ju e sak om man var hemma i Sverige så man iallafall fick gå på systemet, men nej.
Jag befinner mig i ett land där spriten står i brevid godiset och där man inte ens bemödar sig legga mig.
Hallontårtan jag blivit lovad av chefen kommer smaka bittert.
Fast egentligen, 20 år är ju för fan ingenting. 20 somrar, 20 julaftnar, 1/5 jävla sekel, 1/4 liv. HerregudjagkommerdötypIMORGON!
Eftersom att jag har hunnit prova på två olika program på LiU så har jag självfallet två overaller. Tråkigt nog är båda gröna. Den senaste är lite som en barrskog. Den är ännu inte invigd så jag passar på att sitta med den på i soffan. Den andra brukar jag hålla instängd i en påse, ibland har den fått spendera ett par nätter på balkongen. Nu ligger den på golvet i ett hörn. Inte ett öga törrt.
Idag har jag, tillsammans med Lovisa och Elin, testat på "freepower". Det var en kombination av dans, kampsport och yoga, what the fuck? Varför kan jag inte dansa ens lite? Jag gör liksom inte som jag säger åt mig. Vem var det som styrde? Nej, det här med dans har helt enkelt aldrig varit min grej. Jag hade på riktigt svårt för att lära mig vals inför balen i gymnasiet! Kommer du ihåg hur dålig jag var, Fraj? Det gör inget, jag ska bli modell i stället. Typ. Jag och Lovisa var på "glamlab" i helgen, typ "the studio". Som vanligt såg jag skitnödig ut på varenda bild. Glamlab verkade uppskatta klämlooken mer än jag, för de ville behålla våra bilder för senare bruk. Vad nu det innebär? Tänker lite att det är kul,bra o.s.v. att man ser bra ut på toaletten! Funderar på om det kanske är dumt att jag stänger toadörren på allmäna platser? / Märta
För ett par år sen var jag galet beroende av Spindelharpan (man byter ett beroende mot ett annat. Jag började spela spindelharpan i samband med att jag trappade ner på Röj)
Innan jag införskaffade nätverkskabeln och fick internet tog jag delvis upp min gamla kärlek igen.
Och jag kan inte sluta!!!!!!
Jag började mesigt med två färger, hade skillsen kvar, klarade det på första försöket och kastade mig övermodigt in på fyra färger, som jag knappt klarade när jag var som värst ens.'
Jag har nu spelat etthundratjugotre partier och förlorat varenda jävla gång.
Jag har haft en irriterande molande huvudvärk ett par dagar (misstänkt likt inför-feber-huvudvärk, men det låtsas vi inte om), för att få den att lätta så sov jag hela förmiddagen innan jag åkte iväg för att lätta på den otroliga börda pengar i plånboken faktiskt är.
Konstig grej tyskar gör #133, rea på bensin på måndagar.
Jag mötte Amelie på macken, det var helt galet tjockt med folk!
Jag hittade ingenting av det jag faktiskt var ute efter, en jacka och en ny plånbok (bägge mina nuvarande är ungefär lika hela) men däremot typ 400 andra grejer.
Så det blev världens gosigaste stickade tröja på Only (som substitut för den jag klantigt nog glömde hemma hos mamma men som snart kommer hit♥), ett par orsmskinnsbyxor (hihi) och en svart tisha på Zara och naturligvis, i vanlig ordning, ett par skoooor!
Min mamma skulle vara så stolt så stolt om hon såg dem.
Jag är ju nämligen ganska duktig på att köpa ganska opraktiska skor. Typ skithöga, skitkalla och skitsmå.
MEN, nu har jag köpt ett par lågklackade, fodrade skor som jag tillochmed får i strumpor i. :')
Catfight. Min fredagkväll var jättefin tills det att jag skulle hem. Ska försöka göra en lång historia kort. Vid busshållsplatsen fick jag sällskap av en jättetrevlig sjuksyrrastudent. Nån minut senare anlände två utbytesstudenter som lite senare missuppfattade mig något brutalt. Både jag och syrran försökte att förklara för dessa två att de missförstått mig. Det var så sjukt ovärt för de hade redan bestämt sig. Tjejerna fortsatte att tjafsa enda tills bussen dök upp. De kunde inte betala för sig så busschauffören skickade ut dem igen. Ut till mig, där jag fortfarande stod och väntade på att de skulle bli klara så jag också kunde få kliva på. Den ena av dem såg detta som ett fint tillfälle att få knuffa mig. Hon gick rakt in i mig som att jag inte fanns. Jag tänkte bara på hur otrevlig och motbjudande hon såg ut. Jag hann också tänka att jag skulle nöja mig med att tänka, men ändå lyfte jag min Mc Donald's mugg med coca-cola och kastade den på henne. Minns hur rå jag kände mig sekunden innan hennes hennes vän högg tag i min hästsvans och slet för kung och fosterland. Jag vet ingen som är så håröm som jag. Jag ser då hur sjuksyrran bokstavligen kastar sig ur bussen och sparkar undan tjejerna. Ut kommer också busschauffören. Det var en rödgråten tjej som kröp ner i sängen hos sin pojkvän.
Jag undrar hur detta kunde hända när Fraj inte var i närheten. Det en typisk grej som skulle kunda hända oss tillsammans. Jag hade knappt blivit förvånad.
Man kan gå ut och rasta dem, de är rumsrena, tysta, ställer alltid upp, hjälper en att fly, jaga eller hitta saker och följer en trofast vart man än tar vägen, även om det känns som om de ska svika emellanåt.
Nej, det enda jag egentligen ville ha sagt är att jag inte har rakat benen sen beachpartyt på Funparc, vilket var... Tre veckor sen.
Jag planerar inte heller att göra det inom en överskådlig framtid, sådeså.
Jävlar vad de ser ut, jag måste snart börja borsta dem tror jag.
Varför kan inte de fälla istället för mitt stackars huvud?
Vi sopade här uppe igår.
Med tanke på de tussar hår vi fick ihop är det ett under att både jag och Hanna har något kvar på huvudet överhuvudtaget.
"Hej Martina! Jag har uppmärksammat att du spenderar mycket tid på universitetet. Jag ser stor skillnad från din gymnasietid och detta ska givetvis uppmuntras. Här får du din belöning. Du kan också välja att se den som en slags tröst för att du verkligen sög på matteduggan förra fredagen. It's a shame. Mvh Märta"
Eftersom dagarna obönhörligt tickar vidare och jag fortfarande inte lyckats komma på något sätt att stoppa åldrandet (botox duger inte) så får jag väl snällt följa traditionen att börja önska mig saker.
Jag är ju som tidigare känt en person med få materiella önskningar, därför är min lista kort, koncis och jävligt enkel.
I födelsedagspresent vill jag ha
Kaviar
Spotify
Märta
En babelfisk (nördar förstår. Till er andra rekommenderar jag Liftarens Guide till Galaxen)
Mängder med läsare/bloglovinföljare till KomboKrille.
(Sen kanske lite omöjliga saker, en garderob som förökar sig själv, hårlösa ben, fler timmar på dygnet och Hanna kvar, men låt oss hålla det här lite realistiskt)
En av de saker jag gillar mest med Tyskland är alla spontana "mitt i veckan firanden", hur lyxigt är det liksom inte att en torsdagkväll först titta på EM i hoppning nere i casinot efter jobbet innan man får sig ett glas sekt i näven och mängder med plockmat innan man ens hunnit uppför trappan och fått av sig ridbyxorna?
Så nu, ett par glas vin och månadens matkoma senare kommer jag sova galet gott!
På tal om ingenting, jag och jag själv är inte riktigt överens igen.
Jag konstaterade imorse att jag återigen gått från att vara en B till en stor C.
Jag förstår mig inte på mina egna tuttar.
Och jag gillar inte det här svällandet över BHn
Det ser alldeles för mycket ut som om jag
a; är en tjockis som inte vill låtsas om hur stor jag är
b; är en fjortisbrud som klämmer upp allt som finns så mycket det bara går för att jag_så_gärna_vill_ha_tuttar.
Inget stämmer.
Jag gillar mina små.
Jag ska föreställa en vuxen kvinna, inget pubertetsmonster längre, fattar ni det?! BESTÄM ER!
Igår när jag satt på tåget tillbaka till Linköping, såg jag ett medelålders par i varsin gul t-shirt. Färgen var så pass gul att det skulle vara omöjligt att missa tröjorna. "NYKTER". Sex svarta, stora bokstäver, ett ord, två stavelser. Omöjligt att missa.
Resten av resan funderade jag över tröjorna.
I mitt huvud blev mannen av med sin gula tröja. Den byttes ut mot den här nedan och jag fortsatte att fundera.
Eftersom feminism och genus har blivit värsta grejen, trendigt och sådär, måste ju jag naturligtvis också lägga mig i.
Jag vill börja med att tala om att jag är inte feminist.
Jag är heller ingen genusmotståndare eller vad det nu kallas.
Jag tror helt enkelt att män och kvinnor inte är likadana.
(Vid det här laget blundar jag hårt och väntar på att få en sten i skallen eller att bomberna ska rasa över huset)
Men ärligt talat.
Oavsett om vi gillar det eller ej så ÄR faktiskt män i regel större/starkare/snabbare än kvinnor. Varför?
Kvinnor föder och ammar barnen, varför?
Skulle det verkligen vara så fult att vi har olika förmågor, olika talanger och olika egenskaper?
I slutändan är vi ju faktiskt inget annat än djur.
Ser vi på övriga djurvärlden finns det ju roller. Tillochmed utseendefixering. Det finns ju otaliga arter där det är de snyggaste individerna som får komma till.
Nu är jag ju ingen förespråkare för hemmafrusystem och menar på att kvinnan ska studsa mellan handflatan och spisen eller att det är okej att kvinnor får sämre betalt, missförstå mig rätt liksom.
Jag tycker bara inte att vi ska försöka sudda ut det faktum att vi är skapta olika, utan istället försöka uppskatta varandra för våra olikheter.
Vi har byggt ett samhälle där vi klarar av i princip samma saker, så naturligtvis borde ingen bli begränsad (förutom det uppenbara, typ barnafödande) eller dömd på grund av sitt kön, för vi har tillräckligt lika förutsättningar, någon rättvisa ska ju råda.
Jag är mycket medveten om att orättvisor finns, vissa mer märkbara än andra och jag kan tycka att det är viktigt att ha ett visst mått genusmedvetenhet, men ibland kan jag tycka att man gör ganska många hönor av en ynka fjäder, hittar problem som egentligen inte behöver vara problem.
Den mest primitiva och grundläggande orsaken till varför kvinnor använder smink är för att få huden att se slätare ut och ögonen att bli större.
Varför?
För att vi ska se ut mer som barn och väcka ömsinthet hos män så att de vill ta hand om oss.
(Det fick jag lära mig av min etologilärare som också i princip talade om att jag kommer gifta mig med en man gammal nog för att vara min far!)
Av min förra chef fick jag lära mig (blandannat. Han lärde mig otroligt mycket, jag är honom evigt tacksam) att när man sysslar med hästavel vill man ha "flickiga" ston. Feminina. Näpna, milda, whatever.
De rabiata, maskulina "pissmärrarna" ska man akta sig för, de har ofta något genetiskt som gör att de har sämre brunster, är svårare att betäcka, tar sig mer sällan eller blir sämre mödrar. De sållas alltså ut genom det naturliga urvalets princip.
Återigen, missförstå mig rätt, nu säger jag inte att alla manhaftiga brudar som inte har rosa som favoritfärg eller lägger fyra timmar om dagen på sitt utseende per automatik är dåliga föräldrar, men måste normer alltid vara av ondo?
Kan det inte bara vara så att vi helt enkelt är resultatet av ett helt naturligt urval?
Måste allt handla om förtryck och diskriminering?
Måste vi ta det så jävla personligt som om vi vore så jävla speciella?
Ja, vi utsätts dagligen för ideal som är orimliga, ja vi bombarderas med propagada att vi inte duger och ja i vissa kulturer är kvinnan skrämmande förtryckt.
Men att människan blir maktgalen och spårar ur är ju ingen nyhet.
Vi äger land.
Vi äger andra djur
Klart vi vill äga rätten till varandra.
Orättvisor och fördomar ska ska bekämpas, oavsett om de är riktade mot män eller kvinnor ("Män är djur", "alla som ligger med män är förrädare", jag nämner inga namn på personer eller partier), men vi ska nog fundera på vilka vi är, att sudda ut könstillhörighet tror inte jag är rätt väg att gå.
Förlåååååååååt mig hjärtan för min skamlösa frånvaro igår. Bäst för er att ni saknat mig, som fan också.
Igår var jag inte riktigt i form.
Jag ska berätta en liten historia om varför. Det finns risk att det blir en sån där historia som man inte förstår det fantastiska med om man inte upplevde den, men jag ska försöka roa er.
Dagen före igår var ju allmänt känd som lördag. Lördagar brukar som de mogna vuxna kvinnor vi är betyda en god middag och ett glas vin.
Ellerrrr knäckebröd framför badrumsspegeln och en brutalfylla.
Yes box, Glantz blev det.
Vad är väl en kväll på Glantz & Gloria?
En kväll fylld av fulla och svettiga gamlingar, flirtande med bartenders och servitörer, oförskämt mycket jordgubbsshots - och vi.
Det mest spännande sparkade inte igång förrän det började bli dags för hemfärd (med vissa undantag. Hettsy SLICKADE en vakt på armen och besvarade kommentaren om bakteriehärder med "mäh, hur många tror du har slickat på honom egentligen?" ) (Ja, någon kan ha varit lite överförfriskad)
När vi hunnit tappa bort flickebarnet en gång efter att hon bråkat med varenda vakt i grannskapet och talat om för Nettsy att hon hatar henne var det dags att röra sig hemåt.
Eftersom hon inte var riktigt i stånd att ta sig någonstans för egen maskin tog Nettan henne under armen och gick.
Jag gjorde det kanske bästa jag gjort i hela mitt liv, jag spelade in en bit av promenaden som måste ha varit något form av rekord, så lång tid kan det aldrig ha tagit för någon om de så varit benlösa att ta sig hem.
Så på våra telefoner finns nu Hannagumman (ackompanjerat av ett suspekt frustande som helt enkelt är jag som försöker hålla mig för skratt) medan hon pumpar ur sig det ena episka citatet efter det andra
"Nettsy och Lettsy, FRETTSY MENADE JAG!" (Nöjd_tjej_91 lyckades hitta på nya smeknamn)
"NETTSY, jag skäms FÖR FA-AN, schäms!"
"Min mamma är i Linköping FÖR FA-AN!" (Nej, hennes mamma är i Enköping, tur att hon inte skulle gå hem dit.)
Hon blev verkligen aldrig tyst. Alla försök från Nettans sida att få en syl i vädret möts helt sonika av ett "Äh håll käften" och mer pladder.
Det är så roligt, jag kan inte lyssna slut på det.
Det var roligt ända tills 06.30 morgonen därpå när Nettan kommer in i mitt rum, deklarerar att "Hanna är typ död", lägger sig i min säng, tvärsomnar och lämnar mig att ensam ta tag i det halvtimmeslånga projektet att få liv i den inte döda, men mycket tungt sovande fröken Hanna.
Ett tag hade jag lite Törnrosavibbar när jag satt och ruskade om henne och började oroa mig för att jag skulle bli tvungen att låna in en vacker prins. De är ju som tidigare nämnt ganska sällsynta.
Är Tyskland ens en monarki så det finns någon prins alls?
Eller okej, det var roligt en stund till.
Som avslut kom den fantastiska
"Vem fan har spytt på min arm?!"
"Förmodligen samma människa som spytt på din axel.
Är det verkligen naturligt för människan att vara romantisk? Köpa röda rosor o.s.v.
Ett romantiskt ögoblick idag var när jag satt bredvid min pojkvän på en stol, och han förklarade för mig hur jag hanterar absolutbelopp och olikheter på bästa möjliga sätt. Då pirrade det som för 2 år sedan.
Tänk Lars Winnerbäcks "jag hugger i sten" och hör min röst. Snoret är förresten grönt och av ganska seg och klumpig karaktär. Bild kommer senare.
Igår befann jag mig på Elite Grand hotel i svart långklänning, för höga klackar och med alldeles för mycket smink. Tänker alltid att det är snyggt med ögonskugga och hela kitet. Blir alltid lika besviken när jag några timmar och vinglas senare alltid ser lika prostituerad ut. Fan. I övrigt var kvällen fin, trots det faktum att jag gick barfota hem.
Lunch från helvetet, men nu är den över, tack gode gud! ;)
Häromdagen lunchade vi med ett nytt gäng polacker, några yngre killar.
"Jag tror de pratar om oss..." sa Hanna då.
Idag VET jag att de pratade om oss.
Han-som-alltid-skrattar-när-jag-inte-förstår-tyska var nämligen där.
På knagglig tysk/polsk/engelska försökte han tussa ihop mig och Hanna med hela högen. "Where is the klein?"
"Aus schweden jaa" "speaks englisch, keine problem!"
Dessuto blev jag ju tvungen och sitta och lyssna på det där ett bra tag eftersom maten inte kommit ut än trots att jag dessutom fått slåss för mitt liv och min rätt att parkera biljäveln med en parkeringsvakt! Det är det där satans jubiléet.
MEN. Jag har iallafall ett fungernade SIMkort nu!
Ett helt nytt nummer som är 0049-162.... Nä.
Jag vill ju inte att någon av ala mina galna stalkers ska ringa mitt i natten och flåsa mig i örat.
Jag vaknade (kors i taket) på första ringningen och kände mig förvånansvärt pigg på mina sex timmars sömn.
Det hjälps inte, jag tar mig inte ur sängen ändå.
Det är nämligen feta dimman utanför och därmed också stjärtkallt.
Eftersom jag mitt dumma spån envisas med att sova med öppet fönster fortfarande - är det sjärtkallt här inne ockå!
Update. När jag efter mycket om och men kravlat mig ur sängen (och klivit in i badrummet där fönstret OCKSÅ stod öppet, varför Gud?!) fick jag reda på att det ju var hela +7° ute. Hallååå, vad har jag att gnälla om liksom?
Idag tog jag mig till slut i kragen och försökte ringa en tysk taxigubbe.
Det gick fruktansvärt dåligt, han förstod inte ett ord engelska.
Deutschland über alles?
Så jag blev lite lätt frustrerad, slängde på luren i örat på honom, sprang ner till Carlotta som till min stora lycka var kvar i stallet och på mitt mest desperata vis bönade och bad om hjälp.
Tacka vet jag engelsktalande tyskar...
Hon fick ringa upp honom igen och bli min översättare, så imorgon får jag tillbaka min förlorade kamera! (Om jag hittar någon som kan ringa honom igen det vill säga.....)