All I need is a timemachine.
Det här med höst- eller vårdepressioner är något som jag aldrig riktigt drabbats av. Jag är nog lika uppåt alternativt neråt vad det än för årstid. Dock kan jag ju inte sticka under stol med att jag föredrar att titta ut på vårsol framför höstrusk.
Men det är inget jag behöver bekymra mig om nu längre.
Tittar jag ut genom fönstret ser jag absolut ingenting.
Vintertid.
Det om något kan göra mig deprimerad.
Klockan är i skrivande stund 18.10 och det är ungefär såhär ljust ute.
Vad ska det vara bra för?
Vem kan på allvar mena att det är bättre att det är ljust på morgonen när man ändå bara ska till jobbet och ja, jobba hela dagen än på eftermiddagen när det är meningen att man ska ha lite liv att ägna sig åt.
Och vad mycket den där timmen gör i kroppen.
Trots att jag sov halva dan och bara jobbat några timmar känns det som om klockan är mitt i natten.
Nu kan ju ni gnällungar därute börja tjata om "riktig tid", normaltid och allt annat tjafs, men vet ni vad?
Det ger jag fullständigt fan i.
Jag kommer så länge jag lever hata vintertid och jag kommer också tala om det, vartenda jävla år.
Puss :*
/Fraj!
Kommentarer
Trackback
