kombinationskristus

Jag kanske borde förklara lite om min plötsliga våldsamma kärlek till nya boken igår.

Det är en bok av en feminist, om feminism, kritik mot den mossiga akademikerfeminismen, en hyllning till de kvinnor som vågar vägra barn, och mängder med härliga åsikter, som att rätten att väga är minst lika viktig som den till lika lön, att en luden fitta är en lycklig fitta (för det ÄR jävligt mysigt att dra fingrarna igenom när man ligger naken och funderar på annat), och kanske framförallt, att inte patriarkat existerar endast på grund av att män hatar kvinnor.

Sådant gör mig lycklig.

 

I övrigt är idag en sån dag då jag inte orkar.

Orkar inte vara trevlig, flitig eller ansvarsfull. Orkar rätt och slätt inte finnas.

Mitt hem ser ut som en knarkarkvart, JAG ser ut som ett mindre vrak, för tredje dagen i rad är jag inte hemma från stallet före halv tio och minsta lilla måste, inbillat eller ej, känns så otroligt oöverkomligt att jag bara vill lägga mig raklång ner och böla. Verkligen stortjuta.

 

Vad gör man då?

Biter ihop, ställer sig vid spisen, trollar fram sex nya matlådor, sitte ren stund i mörkret i soffan (min elräkning är ett skämt, den enda lampa jag använder förutom den i kylskåpet är badrumslampan) innan man kravlar över till sängen, sover in den nya dagen då det är dags att återigen hinna stallet innan skolan börjar för att sen sitta i ett sektionsmöte till midnatt.

Man fortsätter helt enkelt finnas.

 

/ Fraj