kombinationskristus

Rabiat och hårig agronomstuderande, har två män i mitt liv och drömmer om hundar. Massor med hundar.

Please don't read my mind

Köldrekord igen.

Chefen påstår -9°, vår termometer något helt annat.

Jag håller nog med den.

Den mår inte jättebra, den funkar perfekt om man lägger den i frysen, men inte utomhus.

Då visar den - som här - nåt helt bisarrt vansinneskallt eller rätt och slätt error.

En gång för längesedan påstod jag att jag inte lider av årstidsdepressioner.

Det kan ha varit ett väldigt optimistiskt påstående, då jag blir alldeles förstörd så fort det blir kallt.

Jag drabbades imorse av ungefär samma förlamning som igår och hade nästan nån slags utomkroppslig upplevelse när jag försökte ta mig upp.

Mitt ena jag låg i fosterställning i sängen och kved när telefonen lät eller någon rörde sig utanför och påminde om att klockan gick.

Mitt andra jag satt på sängkanten och försökte efter bästa förmåga trösta vraket som låg där insnodd i sängkläderna.

Vi förde en ganska intressant konversation, den lät ungefär såhär.

" Om du bara kommer upp tar dagen slut fortare. Dra av plåstret fort."

"Det är kallt ute."

Men du har ju termobyxorna. Och har inte ens börjat med raggsockar än. Ingen fara!"

"Det spelar ingen roll. Jag vill inte ha termobyxor! Jag vill ha shorts och linne. Eller klänning. Bara ben. Jag vill inte upp. Jag vill inte jobba. Jag vill bara sova tills helvetesvintern är över"

"Det är första februari imorgon. Sista vintermånaden! Stå ut, sista spurten kvar! Snart vår, snart hem, snart festivaler, vinhäng och tatuering!"

" Februari är den månad då flest människor dör. Jag förstår varför. Varför leva om det är såhär det ska vara?"

".... Men sluta, det är iallafall en kort månad! Den är snabbt överstökad."

"... Det är skottår iår."

Jag vet inte om det känns som ett bra sätt att tackla världen utanför på. Men här är jag, halvvägs genom dagen, med hemlängtan rivande, orken nere på noll men ändock vid liv!

Än finns hopp.

På återseende.

/ Fraj!

Kloka råd! Jag ska vara på min vakt i morgon.

det är snart vår, snaaart. Jag håller på att deppa ihop totalt över att behöva dra på mig understället på varje promenad med hunden.

buhu ;)