kombinationskristus

 

Det här är ett inlägg som jag inte är helt säker på att min mamma vill läsa, men jag tänker skriva det ändå.

Så, mamma, nu är du förvarnad. Jag kan tillochmed slänga in några extra rader här emellan så du slipper fortsätta läsa av misstag.

 

 

 

 

 

 

Jag är ju, konstigt nog med tanke på min avighet mot vardaglig fysisk kontakt med andra människor, en individ som uppskattar sex.

Rättare sagt, jag kräver ganska mycket sex för att fungera som människa.

Är det sant att män tänker på sex var sjätte sekund är jag nog född med lite för mycket testosteron i kroppen.

Det finns inte jättemånga i min omgivning som jag inte föreställt mig utan kläder.

De sista veckorna i Tyskland gick snacket otroligt mycket mig och Tina emellan om att vi skulle åka hem till de svenska fantastiska männen och äntligen få ligga!

Men efter den här magiska hemkomsten har det hänt nånting.

Absolut ingenting är roligt längre.

Det är inte roligt att flirta, det är inte roligt att mysa, det är inte roligt att snuskskriva och att bara prata om sex får mig att rynka lite på näsan och ofrivilligt rysa till.

Jag känner inte igen mig själv längre och det känns inte okej.

Jag vill ju inte vara den här asexuella "mitt-i-klimakteriet" surtanten, jag vill ju vara ung, snygg och kåt!

Går det nånsin över igen? Vad ska jag göra, leva på mörk choklad och ostron?

 

/ Fraj!