kombinationskristus

Hej bloggen.

Äventyraren Henriksson här. Har nu överlevt mitt första dygn här i Linköping och på Märtas 25 kvadratmeter och jag har redan tappat räkningen över hur många gånger jag har fått höra "vaaaaa, är du nollaaaaaaa?!".

Ikväll är det jag och grisarna, vinkade just adjö till Märta och Poppis och njuter av lugnet som uppstod efter att yrvädret avlägsnat sig.

Har elva minuter film på Märta som jag ser fram emot att visa henne imorgon.

 

Vad jag ska ägna kvällen åt?

Sova, typ nu.

Det är tufft att vara sambo, har både diskat och stekt omeletter åt min kvinna.

Dessutom vågade jag mig ut på en prommis i Ryd, alldeles ensam.

Det är förenat med livsfara för någon med ett lokalsinne som mitt, man riskerar att när som helst slukas av de fullständigt obegripliga ansamlingarna hus som inte följer någon logik över huvud taget.

Jag har också läst nästan en hel bok, vem kan klandra mig för att vara alldeles slut?

Bäst att ladda batterierna, imorgon är min sista glidardag, sen ska jag bli Nollan på riktigt.

 

Fick ett hjärteknipande telefonsamtal från min mamma tidigare idag, som har kommit till insikt om att jag troligen aldrig kommer bo där mer.

Det känns lite i hjärtat att tala i sådana termer, kråkslottet är ju ändå hemhem, det är ju den enda plats i skogarna på vilken jag verkligen trivs och älskar.

Nåja, inte bli blödig nu. Huset står ju kvar och eftersom allt i den här världen utom jag är oföränderligt lär det ju göra så till tidens slut.

 

/ Fraj!

 

 

/ Fraj