kombinationskristus

Jag tror det började på gymnasiet (eller möjligtvis lite omedvetet redan på högstadiet, fullkomligt irrelevant).

Måndagar är ju trots allt fantastiska när man får träffa dem man delar vardagen med och dela med sig av osannolikahistorier kring helgerna som förlöpt på olika håll, allt är fortfarande färskt och spännande.

På tisdagar däremot, har helgyran släppt, man vet vilka som gjorde vad och ändå är det fortfarande en halv evighet till nästa äventyrarhelg.

Men sedan Tinas intåg i mitt liv har en del av den här tisdagskrisen släppt.

Vår fina tradition tisdagsvinet är ju helt magiskt.

Igår avnjöts ett franskt rött vin tillsammans med en ost och kex middag.

Tjejen som inte hade pengar ja.

Rationaliserade bort både smör och vatten från veckans handling som "lyxvaror jag inte har råd med", allt för att skrapa ihop grus till vårt eminenta tisdagsmys som smakade bättre än det luktade, fisosten fick nämligen återigen göra entré.

Jag märker att jag blir bara mer och mer blödig för varje flaska vin vi korkar upp häruppe, för varje flaska betyder att vi närmar oss ett avsked.

Ylar bara högre och högre om "hur ska jag överleva tisdagarna utan dig och vårat viiiiin???" med gråtmilda ögon.

Det är lite pinsamt.

Men jag kommer sakna Tina nåt fruktansvärt.

Blir tillochmed blödig nu, utan vin.

Fan.

Just det, vill ni höra en fin vaggvisa, sök på Machine Head, Locust nånstans. Orkar inte länka.

/ Fraj!