bloglovin kombinationskristus - Humor, sarkasm, katastrofer och djupa filosofier från två yra höns i olika de

Amarillo sleeps on my pillow

Hej lärjungar!
Idag är en sådan dag när jag upplever mig ha potential.
Ni vet en sån dag då man tittar sig själv i spegeln och tycker att det som tittar tillbaka ser jävligt lovande ut. Visserligen lite "sova-hela-dagen-groggy" och med lite ovårdade ögonbryn, men som ändå är alldeles utmärkt som det är, utan att behöva spackla eller dölja bakom en niqab för att kunna visa sig bland folk - inklusive ens pojkvän.
Därför hade jag tänkt utmana både tidigare nämnda "förhållanden handlar om att sälja sig själv" brudar och jantelagen genom att tala om att jag minsann är för bra för sådant genom att helt enkelt vara jag.
Såsom fantastiska Rebecca säger i den lika fantastiska serien Californication,
"He is who he is, Mom. You knew that when you jumped into the car with us. If you’re worried you made a mistake, that’s not his fault. You have to love him for who he is,not his potential."
Vi och våra respektive, oavsett vilken könstillhörighet vi och de tillhör måste lära oss allt uppskatta varandra för vilka vi är när den dagliga maskeraden är slut, sminket är borta, kostymen av och vi bara är vi.
Inte vilka vi skulle kunna vara, om...
Vi blir inga andra, förbättrade människor för att vi bär smink eller har fina kläder.
Vi bara anpassar oss efter scenen, publiken och det manus rollen vi spelar just då kräver.
Och faktiskt. Det finns män som vill ha sina kvinnor osminkade, med ofixat hår och orakad fitta.
Likadant som jag vill ha mina män skäggiga, gärna med hår på bröstet och ansat, men inte helrakat underrede.
Men så kom ögonblicket då jag försökte fotografera min potential.
För att bevisa för smink-monstren att jag är lika snygg utan, bara lite annorlunda.
Det går inte.
Webcamen funkar inte och mobilkameran funkar inte.
Vad jag än gör ser jag svullen/hängig/sned ut.
Då kommer stressen, paniken.
Ser jag ut såhär? Varför visar inte spegeln det här?
Sanningen finns i betraktarens öga, eller hur? Men varför visar inte mina ögon samma bild av mig om jag ser det i en spegel eller på en stillbild? Samma jävla pose, samma jävla vinkel, samma samma samma.
Men annorlunda.
Vilken  variant av "jag" är rätt? Vilken möter andra människor?
Här går jag runt med näsan i vädret och tycker att jag är så jävla bra, men kanske är jag inte förmer än någon annan...?
Och så är man tillbaka i det jävla jantelagsträsket iallafall.
Sen har vi kvinnfolk mage att påstå att det ställs sådana krav på att vi måste sminka oss, måste raka oss och bla bla blaaaaaaaa.
Vi måste komma ihåg, att sålänge vi ställer dessa inbillade krav på oss själva så sker ingen förändring.
Jag fixar till mig bland folk, absolut.
Och ser till att ha rakade ben och vara vältrimmad i situationer med liggapotential, likadant som jag lider av fuldagar då jag inte ens vill visa mig bland folk. (Och retar mig på fula människor för att de är fula)
Men vi måste vara medvetna om att och varför vi gör det.
Inte dumpa över ansvaret på att "andra tycker/säger/kräver".

/ Fraj



P.S Kan du inte få nog av KombinationsKristus? Eller har du någon vän som behöver den frälsning och det ljus i livet som KomboKrille erbjuder?
Glöm oss inte på Facebook!

Kommentarer
Postat av: Patricia♔

Du är fin som du är!

2011-12-11 @ 21:14:18
URL: http://patriciac.blogg.se/
Postat av: Darling

Sv: haha det roliga är att jag är pånyttfödd och kristen ;):) ha en sjukt bra dag! :)

2011-12-11 @ 21:19:19
URL: http://dancedarling.blogg.se/
Postat av: Annie Larsson

tackar :D

2011-12-11 @ 22:42:15
URL: http://annielarsson.blogg.se/
Postat av: Fanny Sjölén

Sv: Tack detsamma! :D

2011-12-16 @ 16:35:38
URL: http://fannysjolen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0