kombinationskristus

God kväll!
Även om det känns som att jag är död så är jag inte det.
Jag sitter just nu i soffan med  blanka ögon och en halvöppen mun som när som helst kommer att börja skicka ut mitt sekret ner på den blåa kyrktröjan. Allt som behövs är att jag tar ett lite för djupt andetag så brister den tunna hinnan mellan läpparna och då är det kört. Men jag kommer inte ens reagera. Jag kan inte tänka eller bry mig mer idag, kvoten för det är fylld, jag är mättad för dagen.

Det är matte som har hänt, allvarligare än så är det inte.
Som den värsta av nördar, antecknade jag precis allt från föreläsningen. Måste ignorera skrivkrampen. 5 rutiga A4 senare var det äntligen lunch. Måste förstå ALLT.
På eftermiddagens lektion kändes det bättre och jag lovade mig själv att aldrig återgå till att bli den fruktansvärt lata gymnasieMärtan jag en gång var. Aldrig mer.

Låt det rinna...





/Märta