kombinationskristus

Jag är 174 cm lång.
Jag skulle vilja vara längre.
Men det finns saker som jag faktiskt inte skulle vara beredd att göra. Sätta in ett Ilizarovinstrument tillexempel.
Jag såg en dokumentär om det där för flera år sedan, det var också den enda gången jag hört något om det.
Av ingen anledning alls egentligen kom jag att tänka på det idag och kände mig tvungen att kolla upp om det fortfarande användes. Svar ja.

Metoden är rysk och används vid förlängning eller korrigering av skelettet, samt vid komplicerade benbrott.
Det går i stort sett ut på att du bryter benet som ska korrigeras, sedan fixeras det i sagda Ilizarovinstrument, som ser ut som ett tortyrredskap som skaparna till Saw filmerna hade fått spontana orgasmer av om de hittat på först.
Man fäster skruvar rätt igenom benet och allt eftersom det växer ihop vrider man på skruvarna så att benet dras isär och blir längre.



Jag må vara morbid och tycka att det mesta som har med blod och tortyr att göra är rätt fränt, men det här är nästan för mycket tillochmed för mig.

Smärtan måste vara olidlig. Min harvolycka kan ta och slänga sig sig i väggen i jämförelse med att gång på gång på gång vrida isär sitt skelett. Det måste ju dessutom kännas som en evighet, tänk att vara sängliggande i månader i sträck. Gud så vidrigt.

Nu hittade jag dessutom en hemsida för ett företag som arrangerar plastikkirurgiresor till Ukraina, där man blandannat kan just förlänga benen.
Att folk faktiskt vågar betala de där puckona. Hemsidan är skitful, ser fruktansvärt amatörmässig ut och är full med grammatiska fel (ja jag är en ordHitler), men jag skulle inte våga lägga mina ben i händerna på människor som inte kan använda de och dem.
Tänk infektionsriskerna och allt som kan gå fel. Att folk faktiskt gör det där, på riktigt. Det skrämmer mig. Ordentligt.

/Singelslampan!