Det hände en grej
Känslan som uppstår när man kört sin dödsdömda Volvo med körförbud helt utan ett enda litet missöde från Tyskland och hem men lyckas döda sin nyare, fräschare, nyfixade och nybesiktigade Ford efter inte ens en vecka halvvägs till Karlstad.
Har nu alltså blivit tvungen att boka besiktningstid till Sture, igen.
Den förra var ju bara en skenmanöver, en täckmantel för att ens få köra honom i Sverige.
Imorgon klockan 09.00 ska han inställa sig för sin dom.
Bara han inte får en trea, så vi har en månad på oss iallafall att fixa forden igen.
Forden...
Två yra brudar stod och stirrade som fån ner i en våldsamt rykande motorhuv utanför Värmlandsrasta i Väse.
Som tur är finns det vänliga själar även i de djupaste värmländska skogar.
Vår vänliga själ var en skånsk lastbilschaffis som efter en stunds överläggande och huvudkliande kommit fram till att Forden inte skulle ta oss särskilt långt och erbjöd oss skjuts hem.
Vår nya vän släppte sedan av oss på en rastplats längs e18 så vi kunde promenera den sista biten hem.
Han själv var lite skeptisk över avsläppningsplatsen men vi försäkrade honom om att det var alldeles strålande.
Det var innan vi insåg att vi inte bara skulle få kliva över stock och sten på kalhygget, utan också klafsa genom sumpmark.
Men lika glada var vi för det.
Tack skånska lastbilschaffisen.
/ Fraj
Kommentarer
Trackback
