kombinationskristus

Det händer för mycket och för lite, jag vet inte riktigt vilken ände jag ska börja i, vad jag ska ta med och vad jag ska behålla för mig själv.

Idag var det iallafall tävling igen, med hingsten (varför envisas jag med att kalla honom det? Han heter Calvero goddamnit!), Crazy Boy och Dunderklumpen aka Quinaro.

Calvero får återigen guldstjärnan för prestation, men hade lite anlag för mongobeteendet han fick förra tävlingen, när han tillbringade de sista tre timmarna på lastbilen maniskt studsande på alla fyra som en gummiboll på Ecstasy.

Det var en lagom nöjd chef som körde lastbilen hem med mig sovande brevid.

(jag förstår inte hur det kan vara så sövande att åka lastbil. Jag behöver inte mer än sätta mig förrän jag slocknar som en sten, det har han också kommit på. Så i onsdags morse var det första han sa "nu kan du sova länge" när vi klev in för att åka.)

Crazy Boy och han hade lite kommunikationsproblem, så deras runda blev sådär, och Quinaro lyfte inte på fötterna idag heller.

I onsdags illustrerade han storleken på en av unghästarnas hjärta och engagemang ungefär såhär , jag vågade inte fråga hur Quinaros såg ut i jämförelse.

Inte blev det bättre när vi kom hem och någon hade parkerat sin bil på lastbilsplatsen bakom stallet. Han blev vild, jag var ärligt orolig för att han skulle backa över den. Han var nog bra sugen påt iallafall.