kombinationskristus -

Ole dolyckan

Nu sen Lisa åkte igen har jag kommit på vad det värsta med att vara utan sambo är.

Att jag inte har någon som knackar på dörren när jag inte krupit ut från rummet fast klockan passerat sju.

Klockan jag lånade av chefen var inte riktigt vass nog, så imorse försov jag mig nåt överjävligt.

07.15 ska jag infinna mig i stallet

08.13 tittar en nyvaken tjej förvirrat på klockan och undrar hur det kan vara så ljust.

08.15 kastar sig sagda tjej handlöst nerför trappen med paniken i halsen, springer på chefen som är på väg ut med en treåring, ber hundra gånger om ursäkt och får bara tillbaka ett "god morgon, det är okej, kom med här nu".

Puh.

Men jag förstår inte riktigt varför han inte kom upp och väckte mig när jag inte dykt upp, tyckte han att jag behövde en sovmorgon?

Sen har ju naturligtvis hela dagen fortsatt i samma förvirrade spår, jag återhämtar mig aldrig riktigt efter en ordentlig försovning.

Ingenting har riktigt gått min väg sen i lördags, jag förstår inte vad jag gjort för ont.

Jag har rannsakat mitt karmakonto efter ledtrådar, men tycker inte att jag varit en vare sig bättre eller sämre människa än vanligt.

Nä, nu ska jag trösta mig med en Familadejt med Nettan, högst upp på inköpslistan står en bättre väckarklocka, alternativt en mistlur eller en morgonpigg blåsorkester.

Puss