kombinationskristus

Bakfyllan från helvetet är milt uttryckt.
Den är nästan i klass med flammanbakfyllan. Nästan.
Men den är värre på ett sätt. Efter Flamman var jag iallafall ledig, så då kunde jag ju tillbringa dagen i soffan, kvidande, gnyende och full av självömkan.
Nu är det ju bara att bita ihop och köra. Underbart.
Dessutom skulle alla mina hästar behöva gå i eftermiddag. Jag kommer dö.

Förmiddagen har varit ett enda långt lidande (vi orkade inte ens göra klart, vi tog lunch istället) allt har fått mig illamående.
Att vara inne fick mig att må illa
Att vara ute fick mig att må illa
Att stå...
Att sitta...
Att titta..
Att blunda...
Att andas...
Att tänka...
Men det nästan värsta var att lyssna på Gary Numan.
Dominion Day dök upp på Ipoden (jag älskar verkligen den låten), någonting med den fick det att bara köra runt i magen ännu värre än det redan gjorde.

När jag mockade de sista uteboxarna blev det för mycket. Hux flux hade frukosten vänt och låg i skottkärran.
Det var i sista sekunden, för fem minuter senare ringer Buggan för att höra att jag tagit mig hem ordentligt igår, sju minuter senare kommer Stellan för att fråga om vi ska smita och tolv minuter senare kom T för att ta hand om sitt djur.
Tack gode gud att cheferna inte är här idag.

Dagens lunch blir det närmsta jag kan komma flottigt bakfyllekäk, stekt potatis, köttbullar, ägg och beasås. Fint.
Inte blir det nån broccoli, alldeles för nyttigt.

/ SingelSlampan!