Nämän!
Nu har jag visst inget smör kvar heller.
Hoppsan..
Bre knäckebröd med flytande margarin, sweet.
Jag blir verkligen rädd för mig själv på riktigt ibland när jag blir arg på människor av den enkla anledningen att de är fula. Det är ju inte deras fel, egentligen, men jag klarar bara inte av det.
Det kan riktigt krypa i mig, och jag vill bara sätta klorna i deras ögon och möblera om ansiktet till oigenkännlighet.
Det vore kanske en välgärning, för hur mycket värre kan det egentligen bli?
/ SingelSlampan!
Kommentarer
Trackback
