kombinationskristus

(Källa Aftonbladet)

Karln är ett jävla geni. Fullkomligt skvatt jävla galen, men fortfarande.

9 års förberedelser och väntan resulterade i över 90 döda och över 60 fortfarande på sjukhus.

I en och en halv timme rannsakade han alltså Utøya och sköt allt i sin väg. Vad gör man, vart tar man vägen?

Vart gömmer man sig?

Hur hanterar man sorgen som överlevande? Traumat?

Jens Stoltenberg talade ju på en utav alla minnesgudstjänster som pågått över hela Norge idag.

Han nämner Tore Eikelands namn och man hör hur någon bryter ihop någonstans i kyrkan. Hur blir man hel igen?

Och nu då, vad gör man med honom?

Man lär ju inte kunna sätta honom i ett vanligt fängelse, nån skulle ju ha ihjäl honom.

I 21 år kan man låsa in honom. Det betyder att han är ute innan sin 55e födelsedag.

Vad ska man göra med honom då?

Släpper man ut honom i samhället kommer ju också nån ha ihjäl honom innan han ens hunnit sätta bägge fötterna utanför fängelsets grindar.

Försök inte inbilla mig att det inte finns några hopplösa fall. Den här mannen blir det ju aldrig människa av. Det finns ingen medmänsklighet i det hjärtat.

Försvarsadvokat. Vad trycker man på som förmildrande omständigheter? Det var ju inte precis något han en morgon vaknat och gjort på impuls. Det var ju inte så att han inte förstod vad han gjorde.

En ung, blond man med ett norskt namn. Vad ger du mig för den islamistiska terroristattacken Jimmie Åkesson?

Anders Behring Breivik, tempelriddaren. Sigurd korsfararen.

Är det inte märkligt hur tiden obevekligt bara tickar vidare? Det är två dagar sen nu.

Min verklighet är precis som alltid, medan människor bara några mil ifrån mig hör skott och skriken från sina döende vänner eka i huvudet.

Eller nej, min verklighet är inte riktigt som alltid.

Tänk om Behring Breivik varit svensk. Gode gud, det hade lika gärna kunnat vara mina vänner.

Ja, jag är en dålig människa. Jag blir mer illa berörd när det händer i Norge än i Irak eller i Afghanistan.