kombinationskristus

Kvällens soundtrack, Kalle Baah!

Det har varit några rätt tuffa dygn på jobbet nu.
Hingstens kolik.
Småhästarnas kolik.
Chefens sjukdom, som var dengufeber!
Idag dog Elzha.
Imorse var hon alldeles sjöblöt av svett, låg ner och vägrade resa sig upp.
Vi fick puckla på henne med diverse tillhyggen för att få upp henne, det var säckar, kvastar, spön och vi hade tillochmed laddat med en hink vatten att hälla över huvudet på henne.
Vi fick ut ägarna och veterinären (samma som till hingsten, hon och jag träffas verkligen under trevliga och lättsamma förhållanden).
Vi hade egentligen bara ett val. Ta bort henne på plats, hon hade aldrig överlevt transporten till Strömsholm ändå.
Hennes tunga var alldeles blå...
Så jag var med och baxade ut henne, jag såg henne dö bakom några silagebalar.
Lilla Elzhahästen.
Jag har aldrig tidigare hört ett sådant ångestfylld vrål som ägaren gav ifrån sig när hennes pappa gav domen, att hon skulle bort.
Det lät som om det var henne vi skulle ha ihjäl, inte hästen.

Jag måste lära mig att sluta skratta vid alldeles fel tillfällen.
När vi slog upp henne från backen kände jag mig så fruktansvärd, så grym och vedervärdig.
Därför kunde jag bara inte sluta skratta.
Mina termobyxor luktar magsaft efter att det runnit ur näsan på henne när vi sondade henne. Mums.


/ SingelSlampan!